Julbrev från Stockholm
Vilket fantastiskt år vi haft i Stockholm! Det började med att vi fick vår första egna lokal, så efterlängtad. Äntligen har vi en mötesplats för alla.
Hösten började intensivt, då många var intresserade att delta i samtalsgrupp. De fick komprimeras lite, 5 par i stället för 4, och inte lika många träffar. 2 samtalsgrupper blev så, och ändå räckte det inte. Vi startade upp den tredje och då blev det på grund av olika omständigheter endast 2 par, men det går jättefint.
Det är alltid så fint att få vara en del av en samtalsgrupp. Vi samtalsledare ska ju inte ta så mycket plats. Jag sitter mest på ett plan och delar er historia och lär känna ert barn, och på ett annat plan, lägger jag på minnet vad som varit bra eller mindre bra i era möten med vården och andra instanser. Det tar jag sedan vidare till information och utbildningstillfällen av dessa. Era barns namn och deras historia glömmer jag aldrig.
Mina medledare har haft otur, Birgitta bröt benet och Cecilia blev sjuk, men vi hoppas de blir återställda snart!
Fick också äran att vara med på familjehelg i Varberg, vilken fantastisk mötesplats för familjer som hade syskon innan eller efter. Önskar att det funnits när jag var nydrabbad (21 år sedan). Föräldrar får möta andra och deras barn får möta andra som har mist ett syskon. Fin gemenskap, trevliga middagar och en fantastisk minnesstund. Det som jag minns allra mest är i slutet av minnesstunden, då jag smyger ut på ängen utanför och varje barn som kommer ut får såpbubblor. Solen skiner och såpbubblorna dansar över hela ängen, så vackert.
Jag var också på Europas första sorgekonferens. Så givande att få lära mig mer om sorg och dess olika skeenden. Mötte också våra nordiska systerorganisationer, de hoppas jag vi kan samverka mer med framöver.
BBGöran bjöd också in oss för att få mer information om oss och råd och inspiration om hur de kan bemöta och ge den allra bästa vård och omsorg till drabbade föräldrar. De var så inspirerade, så att deras kuratorer och sjukhuskyrkan kom till vår lokal på ett till möte. Så fantastiskt!
Riktar jag blicken framåt, mot våren, så ser jag fortsatta samtalsgrupper och aktiviteter. Mer informationsmöten bl.a. sjukhusfotografer, kuratorer, sjukhuskyrkan, försäkringsbolag etc. Jag hoppas också att vi blir fler aktiva och att det kommer in tips på aktiviteter.
På min julönskelista står överst: Fler aktiva och färre drabbade.
Jag och Stockholmsgruppen önskar er en riktigt fin jul och ett gott nytt år!
Carita Westergren ledamot i styrelsen Spädbarnsfonden och distriktsansvarig Stockholm
Vid kontakt carita.westergren@spadbarnsfonden.se
