Vågrörelser och navelsträngar

Av jord är du kommen, jord skall du åter varda … eller vad är det nu prästen säger?
Men jag tänker inte på jord.
Jag tänker på vatten när jag tänker på det stilla barnet.

Under vintern när jag skissade på grundmönstret till svepefiltarna, såg jag en vågrörelse framför mig. Döden – när och hur den inträffar kan vara så olika – men en sak som förenar är att alla barn växer till i fostervatten.

Jag satt med tuschpenna och papper. Hela tiden tänkte jag på vattnet och vågrörelsen. En rytmisk rörelse som ökar och minskar, eller kanske en ström som smalnar av för att åter vidgas.

Så en dag börjar äntligen en av alla skisser tala till mig. Plötsligt blev vågrörelsen som en navelsträng, och den där lilla utbuktningen, blev inte det likt en utbuktande mage på en gravid kvinna?

Det här grundmönstret är inte det första man tänker på när filten väl är vävd, för till grundmönstret som är uppbyggt av olika fält kopplas vävbindningar som styr hur strukturen ska bli. I ett fält är den grövre inslagstråden dominant, i ett annat är den tunna varptråden det ögat uppfattar först. Vävningen sker vitt i vitt, eller nästan vitt. Väven ska bli till en mjuk men ändå stadig liten filt. Först efter ett tag går det att uppfatta vågmönstret. Och det är som det ska vara.

Det tog mig lång tid att förstå vikten av att göra svepefilten taktil men samtidigt neutral, eller en filt som bara ÄR – i en fin kvalitet men som inte drar uppmärksamheten till sig. Dess uppgift är att svepas stödjande runt barnet och genom den handlingen vara till hjälp för föräldrarna. Jag minns en kommentar från en barnmorska som var med i forskningsstudien när filtarna prövades på sjukhus. ”Jag vet inte om föräldrarna ens såg filten, allt fokus var på barnet”. Och allt fokus ska vara på barnet, med mesta möjliga stöd och omsorg runt föräldrarna.

Svepefilten är med i den processen. Ett litet badkar blir till också till hjälp om föräldrar vill vara med och bada det döda barnet.

Ur vatten är du kommen … För ett ögonblick förvandlar jag orden från bibeln som prästen säger vid begravningen. Så går jag ut på klippan och hoppar i, flyter omkring en stund, sen väntar kaffe och dator. Det är sommar.

Augusti. Snart ska jag hyra en liten lastbil, åka till Sjuhäradsbygdens färgeri där 250 meter färdig väv väntar. Ludvig Svensson AB har vävt, hos färgeriet har all spillolja från vävningen tvättats bort, den glesa väven har krympt i vatten och sedan pressats. Hälften av tygrullarna ska jag stuva in i ateljén, hälften ska levereras till Yalla Hjällbo. Nästa bloggavsnitt handlar om sömnad!