Spädbarnsfonden nätverkade på global konferens om spädbarnsdöd

Över hundra deltagare från femtontalet länder deltog när International Stillbirth Alliance bjöd in till Sheffield, England. Flera medlemmar från Spädbarnsfonden var på plats för att lära och nätverka.

Under tre dagar samlades föräldrar som mist barn, stödorganisationer, vårdpersonal, forskare, jurister, psykologer och politiker från femtontalet länder till konferens i Sheffield, England. Konferensen arrangerades av ISA, en global sammanslutning för att minska spädbarnsdöd och verka för att alla drabbade får rätt och respektfull vård, omsorg och eftervård.

Spädbarnsfonden som är medlem i alliansen hade i år fem medlemmar på plats, Emelie Simmons, ordförande, Ida Croxford, distriktssamordnare i Dalarna, Johanna Jacobsson, distriktssamordnare i Växjö, Jannica Ländin, distriktssamordnare i Västerbotten och Sofia Säterskog som sitter i ISAs styrelse och är representant för föräldrafrågor.

– Vi är en del av världen och för Spädbarnsfonden Sverige är det självklart att vara med i ett internationellt sammanhang. Möjligheten för föreningens ideella i Sverige att få fördjupad kunskap stärker hela organisationen. Vi gick därför ut med en förfrågan till alla medlemmar att skicka in en ansökan med motivering för att öka engagemanget för internationella frågor, säger Emelie Simmons.

Stora skillnader mellan och inom länder
Det är i år tjugo år sedan ISA bildades och både vård och bemötande har förbättrats för föräldrar som förlorat barn. Men inte för alla. Det finns mer att göra för att få ner dödstalen.
Konferensen inledde med att beskriva nuläget ur ett globalt perspektiv. Andelen dödfödda barn i världen minskar och ligger nu på 13,9 per 1000 födslar.

Men minskningen sker ojämnt och den globala ojämlikheten består. I afrikanska länder söder om ekvatorn är andelen dödfödda 21 barn per 1000 att jämföra med Sverige 3.2 per tusen födda. Ojämlikheten visar sig också bryskt inom länder beroende på inkomst och etnisk bakgrund. I Storbritannien löper barn till låginkomstagande mammor med afrikanskt ursprung två gånger så hög risk att inte födas levande.

– Det är sällan jag i något sammanhang som berört min förlust av William känt mig priviligierad. Men när man hör statistiken går det inte att komma undan det faktum att man är priviligierad, för att jag är vit, svensk, medelklass och “medicinskt litterat” [att förstå medicinsk information och fatta beslut som främjar hälsa. reds anm], säger Ida Croxford, distriktssamordnare i Dalarna.

För ISAs styrelse är ojämlikheten en av de viktigaste frågorna framåt, säger Sofia Säterskog:
– I låginkomstländer finns otroligt mycket att göra. Vi vill försöka skapa ett större internationellt fokus från de stora organisationerna, som FN, men vi vill också stötta föräldraorganisationerna i det här länderna. En del länder har inte föräldraorganisationer över huvud taget.

Tillfälle att lära av varandra
Ett av målen med ISA har från start varit att föra samman så många olika röster och kompetenser som möjligt vid ett och samma bord och att dela med sig av kunskap och “best practice”. Bordet i Sheffield var välfyllt. Programmet innehöll mer än 100 programpunkter, bland annat berättade Landorganisationen för oväntad sorg i Norge om sitt arbete med föräldraberättelser, The Pink Elephant från Australien beskrev en lyckad påverkanskampanj för rätten till föräldraledighet för dem som mist sitt barn, Rainbow Clinic i Manchester presenterade resultatet av en studie som visar att det finns en ökad risk för dödfödsel i alla efterkommande graviditeter hos den som en gång drabbats. Det brittiska centret för mödravård, Tommy’s, berättade om en app som nu fått stöd från Storbritanniens hälsomyndigheter för att börja användas över hela landet och som kommer underlätta målet att erbjuda likvärdig vård.

Något att spinna vidare på hemma
– Det som inspirerade mig allra mest var två saker, summerar Johanna Jacobsson.
– För det första Norges arbete för att få ut föräldraberättelser i det offentliga rummet. Föräldrars berättelser ligger mig lite extra varmt om hjärtat då jag själv föreläser med Nilas berättelse. Detta är något jag vill spinna vidare på här hemma i Sverige. Sedan Sue S Steens fantastiska arbete kring vård och bemötandet av de drabbade familjerna i Uganda. Det känns fruktansvärt hur olika vård man får beroende på vart i världen man bor, det borde vara samma fina bemötande för alla oavsett land, område och etnicitet.

Jannica Ländin fyller på:
– Jag känner mig även väldigt inspirerad när det kommer till att uppdatera våra Minnespåsar och att än mer försöka nå ut med information till sjukhusen med vad som är bra att tänka på när man har hand om sörjande föräldrar. Jag hoppas att vi under ISA har lyckats nätverka och knyta kontakter så att vi framöver har möjlighet att bjuda in intressanta föreläsare som kan bidra med sin kunskap.