Nystan efter nystan.
Under en konstnärsvistelse i Norge färgar jag in garn som ska bli till en väv. Arbetet är som en hyllning till min mamma. Hon dog några månader innan jag åkte. Jag väver en väv om henne. Parallellt färgar jag in garn och gör nystan efter nystan som ska användas till att sy dekortråd runt svepefiltarnas kant. Klippta fyrkanter av ullfilt väntar hemma i ateljén. Mitt i all den här färgen och med snön utanför är döden mycket närvarande. Nysta ett nystan och tänka på ett stilla och tyst barn, likt ett litet knyte. Den stora väven dedikerad ett långt liv och nystanet som en bild av ett liv som inte får veckla ut sig.
Recent Posts
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.