Jag väver en väv för det som går fel
Först varpning och pådragning. Sen är det dags att sätta sig framför vävstolen, fästa blicken på alla trådar, sortera från skälstickorna längst bak och börja solva. Det är som att titta in i vävens universum. Varpen till bårtäckena jag ska väva har dubbla lager, en varp i bomull och en i ull. Jag börjar med att solva bomullen och räknar 1-2-3-4, sedan börjar jag om.
Imorgon blir det dags för ullvarpen som ska solvas på 12 skaft. En stilla koncentration behövs, blir det fel i det här stadiet påverkar det hela väven. Det gäller att hitta en rytm och låta tanken vandra fritt. Solvar jag fel blir det ett spår i väven, skedar jag fel kan antingen skälet blockeras eller så blir det en liten ofrivillig randning i det vävda. Helst inte, men ibland blir det fel.
Väv och graviditet. Jag har aldrig kopplat samman de helt olika processerna förut men nu går det inte att hejda tankeflödet. Tillväxt, väntan, oro, tillförsikt, måtte allt gå bra. Och nu väver jag en väv för det som går fel. När den insikten drabbar mig blir det tyst i mig, händerna matar på sitt sorterande av trådar men resten av mig blir väldigt stilla.
Äntligen! Bara några få trådar kvar att skeda. Snart kan det mer intressanta i processen börja.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.