Syskons sorg

Att bemöta barn i sorg är ett arbete på både kort och lång sikt som måste genomföras med ett ärligt förhållningssätt. Barn och ungdomar genomskådar alltid när vi inte förhåller oss trovärdiga och med ett genuint intresse för deras bästa. På kort sikt måste barnen bemötas här och nu för att inte bli övergivna i den svåra livssituation de hamnat i.

På lång sikt måste barnet bemötas med förståelse och stöd under hela sin uppväxt eftersom förlustens konsekvenser och bearbetningen av förlusten fortsätter genom barnets och ungdomens alla utvecklingsfaser. Barn sörjer men inte på samma sätt som vuxna, de kanske inte gråter eller pratar om sitt döda syskon. Men uttrycken för sorgen visar sig på flera olika sätt. Tyvärr kommer ofta syskonens sorg i bakgrunden. Ibland för att vi vuxna har det så tungt med vår egen sorg och inte tänker på syskonens sorg men ibland är det barnen själva som intuitivt inte vill belasta sina föräldrar med ännu mera sorg.

Barn som gjort allvarliga förluster, vad än förlusten må vara, är alltid mycket sårbara och känsliga. Utåt sett kan det verka som att de inte bryr sig så mycket om det som hänt men i det inre finns förlusten och sorgen som ett ständigt sår, ett sår som kan rivas upp när som helst. Många gånger gäller det att väga sina ord på våg och inte klampa in över sorgens tröskel och de försvar som barnen har. I stället måste vi vara lyhörda, lyssna in, visa att vi finns där och att vi känner till det som hänt. Framför allt ta emot när barnet själv vill prata om det som hänt. Det är aldrig fel att fråga barnet hur det är men vi måste tåla att inte alltid få svar. Viktigast är att vi inte går undan och låtsas som om ingenting har hänt, även om barnet själv vill ha den attityden. Om vi inte pratar om förlusten, om den som dött, om händelsen, så kan barnet tro att det inte är något viktigt som inträffat i deras liv. Det får också lätt känslan av att vara övergiven i den svåra händelsen. Vi måste dock inse att genom att prata om något så gör vi det verkligt och sant. Det ökar smärtan hos den drabbade, hos den som måste inse att det faktiskt är sant det som hänt.

Barn kan gå ut och in ur sorgen, mitt i leken kommer de ihåg att lillebror är död, sedan kan de fortsätta att leka. Barn har svårt att klara av psykisk smärta under längre stunder. Barns sorg kallas ibland för ”randig”.

Det är mycket viktigt att syskonen får vara med på begravningen och de olika ritualerna som finns runt det döda syskonet. Om barnen får vara med under begravningen så förhindrar det att skrämmande fantasier och förnekande uppstår.

En del barn och ungdomar upplever det skönt att gå till skolan där allt är som vanligt. För många barn blir det ett andrum i sorgen där man kan fokusera på skolarbetet, träffa kompisar, skratta och ha det liv man hade innan. Andra barn klarar inte av någon längre stunds koncentration och tycker att kompisarna inte förstår. De tycker att folk tittar konstigt och pratar som om barnet inte var närvarande. Många barn vill bara gråta och gömma sig inom hemmets trygga väggar.

Faktorer som har betydelse för barnets sorgearbete

Barnets möjlighet att få stöd av familj, släkt, vänner och övriga viktiga personer i omgivningen.

-Barnets egen förmåga – samt det stöd det får – att prata om förlusten och den som dött.
-Barnets möjligheter att få uttrycka tankar och känslor kring förlusten.
-Barnets möjlighet att få förståelse och stöd i skolan eller på förskolan.
-Barnets möjlighet att uppleva kontinuitet och stabilitet i familjen, dvs så få förändringar som möjligt i närmiljön.

Avgörande bakgrundsfaktorer som påverkar barnet

-Hur relationen till den avlidne var, starkt behövande av denna eller konfliktfylld?
-Hur relationen till de efterlevande ser ut.
-Barnets ålder och därmed barnets intellektuella och psykiska mognad.
-Vilken utvecklingsfas barnet befinner sig i.
-Vilken personlighet barnet har.
-Hur omfattande familjens sorg är och vilket stöd familjen får.
-Om förlusten även innebar ett trauma eller starka upplevelser i samband med dödsfallet.
-Eventuella tidigare traumatiska upplevelser och/eller tidigare förluster samt hur dessa bearbetats.

Delar av texten är hämtad ur: Att möta barn och ungdomar i sorg  Av Göran Gyllenswärd och Marie Fältstam.