Fosterrörelser

Undrar du hur ofta du ska känna fosterrörelser? Har du hört att man ska känna minst tio rörelser om dagen, eller att man ska dricka ett glas kallt vatten om barnet rör sig mindre än vanligt? I den här texten går vi igenom vad som är sant och inte om fosterrörelser.

Det finns inga riktlinjer för hur ofta du ska känna fosterrörelser, eller hur många. Det är individuellt. Det viktiga är att du lär känna ditt barns rörelsemönster, det är ett sätt att veta hur barnet mår.

Förstföderskor brukar börja känna fosterrörelser runt vecka 20, och omföderskor runt vecka 18. Men så pass tidigt brukar rörelserna inte kännas regelbundet. Fram till omkring vecka 32 blir rörelserna sakta men säkert allt kraftigare, för att sedan ligga på den nivån resten av graviditeten.

Många gravida kan intyga att barn har personligheter redan i magen. En del barn är livliga och aktiva i magen. Andra är lugnare. Många upplever att barnet i magen är mest aktiv på kvällen. Kanske beror det på att man stressat under dagen och inte haft tid att känna efter, men äntligen får tillfälle att slappna av.

Barnet i magen växlar mellan att vara vaken och sova. Sovstunderna brukar vara i ungefär 40 minuter.

Du ska känna fosterrörelserna under hela graviditeten och även under förlossningen.

Så kan fosterrörelser beskrivas

• Som en bubbla som spricker
• Svepningar
• Buffar
• Sparkar

Upplever du att rörelserna blivit annorlunda och är orolig? Kontakta din barnmorska och be om att få bli undersökt. Vården ska ta din oro på allvar. Det gäller även om du sökt vård för minskade fosterrörelser tidigare. Du är inte jobbig eller besvärlig.

Myter

Tidigare har det funnits en uppfattning om att barn rör sig mindre i slutet av graviditeten. Barnmorskor kunde säga till gravida att ”Det är vanligt att barn rör sig mindre i slutet av graviditeten, för det finns mindre plats”. Det stod också i läroböcker.

Det händer fortfarande att gravida råkar ut för den inställningen i kontakten med vården, eller när man söker information själv.

Men det är en skröna, och faktiskt helt felaktigt.

Visst är det trångt i magen, men den gravida ska känna igen barnets rörelsemönster.

Många gravida har fått rådet att dricka något kallt eller sött för att ”väcka” barnet, om det är lugnare än vanligt. När man söker efter information på internet hamnar man lätt på platser där man får liknande råd. Men det kan vara missvisande och farligt. Ett barn som är lugnt för att det mår dåligt kan reagera på den kalla drycken och bli mer aktivt en stund. Men efteråt mår det precis lika dåligt igen.

• Det är inte sant att barnet rör sig mindre i slutet av graviditeten för att det är trångt i magen. Du ska känna igen ditt barns rörelsemönster.
• Det fungerar inte att dricka något kallt för att ”väcka” barnet. Det kan ge en felaktig bild av barnets mående.

Om du är orolig över att fosterrörelserna minskat i frekvens eller styrka, eller att du inte får samma respons som tidigare, kan du kontakta vården. Börja med att ringa din barnmorska som ger råd om vidare uppföljning. Får man inte tag på sin barnmorska, eller om det känns akut, kan man ringa förlossningen. Ta din egen oro på allvar.

Ungefär tio procent av alla gravida i region Stockholm söker någon gång vård för minskade fosterrörelser. För de flesta visar det sig att barnet mår bra.

Det kan vara så enkelt som att man varit upptagen med annat och inte tänkt så mycket på vad som händer i magen. Men det kan också vara så att moderkakan fungerar dåligt. Då kan det bästa för barnet vara att få komma ut.

Symptom på minskade fosterrörelser

• Du märker att barnet inte rör sig lika mycket som det brukar
• Barnet vilar längre perioder och har inga tydliga vakna tider
• Barnet rör sig annorlunda än vanligt

Sedan 2016 arbetar vården med ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen. Enligt det ska den gravidas berättelse och upplevelse om fosterrörelserna vara i centrum för bedömningen och uppföljning. Man ska erbjudas en undersökning om man känner oro.

Den undersökningen kan se olika ut beroende på hur långt gången man är.

Det kan vara att:

• Lyssna efter hjärtljud
• Göra ett CTG-test
• Olika typer av ultraljud

Spädbarnsfondens forskningsfond bidrog till forskning som ledde fram till de nya riktlinjerna.

Lär känna ditt barn

I slutet av graviditeten ska du känna fosterrörelser varje dag. Men det går inte att säga hur många rörelser du ska känna om dagen, det är individuellt. Istället för att räkna antal rörelser, fokusera på att lära känna ditt barns eget rörelsemönster. Ingela Rådestad har tidigare varit ordförande för Spädbarnsfonden. Hon är barnmorska och forskare, och har utvecklat metoden mindfetalness som ett sätt att uppmärksamma fosterrörelser. Läs mer här.

Det handlar om att med start ungefär vid tredje trimestern avsätta en stund dagligen när man är helt fokuserad på barnets rörelser. På så sätt kan man kartlägga sitt eget barns unika rörelsemönster.

Frågor & svar om fosterrörelser

Med Anna Akselsson, barnmorska och forskare.

Vad innebär minskade fosterrörelser?
Det innebär att den gravida har en känsla av att barnet rör sig mindre eller annorlunda än det brukar. Viktigt att komma ihåg är att de flesta gravida som har sökt vård för minskade fosterrörelser föder ett friskt välmående barn.  Det kan finnas många orsaker till att den gravida upplevt minskade fosterrörelser. Kanske har man stressat och inte varit så uppmärksam och börjar undra när man egentligen kände rörelser senast.
Man ska söka vård om barnet rör sig mindre, om rörelserna känns svagare eller om man inte får samma respons som vanligt. Man kan börja med att be sin barnmorska om råd kring hur man ska gå vidare.

Hur ska man tänka om man är orolig för att vara besvärlig?
Det är tråkigt att man tänker så och så behöver man inte känna. En del vill inte känna att de belastar vården, och tänker att de är löjliga och att allt säkert är bra. Man kan alltid ringa och barnmorskan på mottagningen eller förlossningen kan göra en bedömning utifrån det man berättar.

Vilken typ av undersökning kan man vänta sig om man är orolig?
Barnmorskan frågar hur det känns och varför du tagit kontakt just nu. Om det är tidigt i graviditeten men efter vecka 22 kan man få komma till barnmorskan och lyssna på hjärtljuden. I senare graviditet kan man göra ett CTG-test. Om sjukvården anser att det finns anledning kan man sedan gå vidare med ultraljud där man kan undersöka fostervattnet, moderkakan eller barnets tillväxt.

Nationellt kunskapsstöd

Information kring Socialstyrelsens rekommendationer och råd

2016 tog Socialstyrelsen fram ett kunskapsstöd till hälso- och sjukvården i syfte att undvika att barn dör i magen. Kunskapsstödet fungerar som riktlinjer, och beskriver hur vårdpersonal ska förhålla sig till gravidas upplevelse av minskade fosterrörelser.

Minskade fosterrörelser som inte uppmärksammas eller omhändertas på rätt sätt kan leda till allvarliga konsekvenser. I värsta fall kan barnet dö.

Antalet dödfödda barn i Sverige har legat på samma höga nivå i tjugo år. År 2017 föddes 3,46 döda barn per 1 000 födda barn. Av 115 416 levande födda var 399 dödfödda barn. 

Enligt kunskapsstödet ska hälso- och sjukvården informera alla gravida kvinnor om fosterrörelser. Förslagsvis i samband med besöket i mödrahälsovården runt graviditetsvecka 24. Vårdpersonal ska känna till vanliga mönster i fosterrörelserna och anledningar till att fosterrörelser kan upplevas olika för olika kvinnor. Alla gravida ska få rätt information och uppmanas att söka vård om fosterrörelserna minskar eller blir svagare.

Syftet med kunskapsstödet är att färre barn ska dö i livmodern och att färre barn ska dö eller skadas i samband med förlossningen.

Skiljde sig åt i landet

Tidigare kunde rutinerna kring minskade fosterrörelser skilja sig åt i landet. Vid en undersökning visade det sig att de flesta vårdgivare saknade skriftliga rutiner kring hur de informerar om fosterrörelser. Det är ytterligare en anledning till att Socialstyrelsen har tagit fram det kunskapsstöd som används idag.

När en gravid kvinna söker vård för minskade fosterrörelser är det hennes berättelse som ska vara central för hur man går vidare. Tycker kvinnan att fosterrörelserna har blivit färre eller svagare ska hon erbjudas en undersökning.

Kunskapsstödet togs fram 2016, efter att myndigheten anlitat en expertpanel med 30 barnmorskor och 30 läkare inom obstetrik och gynekologi.

Rekommendationer till vården

Socialstyrelsens material presenterar fyra rekommendationer till alla inom hälso- och sjukvården som träffar gravida:

1. Hälso- och sjukvården bör ge information om fosterrörelser till alla gravida kvinnor i samband med det rutinbesök inom mödrahälsovården som erbjuds omkring vecka 24.
2. Om en kvinna har haft kontakt med vården på grund minskade fosterrörelser, men inget tytt på att fostret mått dåligt, så bör rådet till kvinnan vara att ta ny kontakt om hon åter upplever att fostrets rörelser minskar.
3. När en gravid kvinna söker vård för minskade fosterrörelser bör hälso- och sjukvården lyssna på hennes berättelse och göra en riskbedömning som underlag för fortsatt handläggning.
4. När kvinnans berättelse tyder på minskad frekvens eller styrka i fosterrörelserna, bör hälso- och sjukvården utan att avvakta erbjuda en undersökning där det finns tillgång till kardiotokografi, så kallat CTG, och ultraljud.

Referens

Socialstyrelsen (2016). Minskade fosterrörelser – rekommendationer om information, råd och en inledande bedömning – Kunskapsstöd med nationella rekommendationer. ISBN: 978-91-7555-402-0
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20364/2016-10-9.pdf

Fosterrörelser i sen graviditet –
Kategorisering, självskattning av fosterrörelser och anknytning till det ofödda barnet

Mari-Cristin Malm
Leg barnmorska, Dr Med vet, universitetslektor vid Högskolan Dalarna

Doktorsavhandling

För att få mer kunskap om hur foster rör sig i livmodern och hur rörelserna uppfattas av den gravida kvinnan genomfördes avhandlingsarbetet (1). Kunskap om fosters rörelsemönster är viktigt för barnmorskor och andra professioner som möter kvinnor med frågor om fosterrörelser i allmänhet och i synnerhet när kvinnorna är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Mer kunskap kan bidra till en ökad förmåga att upptäcka barn som riskerar att födas sjuka eller dö före födelsen (2). Avhandlingen baseras på tre datainsamlingar: intervjuer med kvinnor som fött ett dött barn, frågeformulär med frågor om fostrets rörelser i slutet av graviditeten till kvinnor med en okomplicerad (normal, utan förväntade risker) graviditet. I den tredje datainsamlingen fick 40 gravida kvinnor med en okomplicerad graviditet pröva två olika metoder för självskattning av fosterrörelser i slutet av graviditeten.

Resultaten tyder på att en indelning av fostrets rörelser är möjlig utifrån kvinnors beskrivning av hur de uppfattar rörelserna. En mall med huvudgrupperna ”kraftfulla” och ”icke kraftfulla” rörelser, och sju undergrupper fungerade som hjälpmedel för att kategorisera de rörelser som beskrevs av 393 kvinnor (studie II).

De flesta upplevde sitt ofödda barns rörelser som kraftfulla i slutet av graviditeten (3). De 119 (26%) av 456 deltagande kvinnor som uppfattade mycket fosterrörelser vid ett flertal tillfällen under dygnet, skattade högre poäng på en skala som mäter prenatal anknytning (känslomässig bindning), jämfört med de kvinnor som beskrev färre tillfällen med mycket fosterrörelser. I den här studien har det validerade (granskat, testat och godkänt) och omarbetade instrumentet (ett protokoll för skattning) Prenatal Attachment Inventory (PAI-R) använts som stöd för att spegla den gravida kvinnans känslomässiga bindning till sitt ofödda barn (studie III).

De kvinnor som prövade två olika självskattningsmetoder för att uppmärksamma fostrets rörelser hade hög acceptans för båda metoderna och under självskattningen kände de sig lugna, trygga och fokuserade. Vidare beskrev kvinnorna situationen som en stund för kommunikation med sitt ofödda barn (studie IV). Av de kvinnor som föredrog en metod före den andra metoden, valde de flesta mindfetalness, då fosterrörelsernas styrka och karaktär observerades men inte räknades, före metoden  räkna till tio, där kvinnan skulle mäta den tid det tog för henne att uppfatta tio fosterrörelser (4).

Tjugosex kvinnor som mist sitt barn före födelsen intervjuades. Kvinnorna upplevde att de förlorade kontakten med barnet och de beskrev att de hade haft en föraning om att något kunde ha hänt deras ofödda barn, innan de fick besked om att barnet hade dött (studie I). Insikten ökade gradvis att barnet kunde må dåligt men i de flesta fall tog det ett och ibland flera dygn innan kvinnan sökte vård. Resultatet illustreras genom modellen Insiktstrappan med sex avsatser som växelvis, fram och åter i olika takt leder kvinnan, från en vag känsla av att något inte stämmer, till det definitiva beskedet att barnet har dött (5).

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att förutom frekvensen fosterrörelser ger intensitet (kraftfullhet), duration (varaktighet i tid) och rörelsernas karaktär också viktig information om fostret. Vidare finns det hög acceptans hos gravida att observera sitt ofödda barns rörelser på ett systematiskt sätt, både avseende att mäta den tid det tar att känna tio rörelser och att fokusera intensitet, karaktär och frekvens men inte räkna rörelserna. Kvinnor som känner att det är något som inte stämmer normaliserade sin föraning och ville inte upplevas som onödigt oroliga och avvaktade med att söka vård.

Referenser

1. Malm M-C. Fetal movements in late pregnany. Cathegorization, self-assessment and prenatal attachment in relation to womens experiences [Digital Comprehensive Summeries of Uppsala Dissertations of the faculty of Medicine 1171]. Uppsala: Uppsala Universitet; 2016.
   http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:891889/FULLTEXT01.pdf
2. Rådestad I. Fetal movements in the third trimester-Important information about wellbeing of the fetus. Sexual & reproductive healthcare : official journal of the Swedish Association of Midwives. 2010;1(4):119-21.
3. Malm M, Lindgren H, Rubertsson C, Hildingsson I, Rådestad I. Development of a tool to evaluate fetal movements in full-term pregnancy. Sex Reprod Healthc. 2014;5(1):31-5.
4. Malm M, Rådestad I, Rubertsson C, Hildingsson I, Lindgren H. Women’s experiences of two different self-assessment methods for monitoring fetal movements in full-term pregnancy-a crossover trial. BMC pregnancy and childbirth. 2014;7(14:349).
5. Malm M, Lindgren H, Radestad I. Losing contact with one’s unborn baby-mothers’ experiences prior to receiving news that their baby has died in utero. Omega. 2010;62(4):353-67.