Familjen
Till dig som förlorat ditt barn
När ett barn dör behöver hela familjen stöd. Föräldrar, syskon, far- och morföräldrar får på flera sätt plötsligt en förändrad livssituation. Förväntningarna på livet med ert nyfödda barn, barnbarn eller syskon, slås plötsligt sönder. Ni som är den närmaste familjen går igenom en sorgeprocess, som förutom att hantera den känslomässiga förlusten även handlar om att klara av vardagen. En vardag med försäkringsfrågor, medicinska utredningar, kontakter med er sociala omgivning, myndigheter och arbetsgivare.
Vi som startade Spädbarnsfonden är mammor och pappor som redan har upplevt en liknande smärta av sorg som den du nu går igenom. Sorgen rymmer många skiftande känslor. Frågan varför kommer tillbaka många gånger. Vi vill alla få reda på varför barnet dog, men det finns inte alltid svar. I det mest akuta skedet, när ni som föräldrar nyligen fått beskedet, gäller det att försöka hantera chocken och försöka förstå det som hänt, träffa läkare och kurator, planera för begravning och gravplats.
Ta vara på tiden med ditt barn om det går, låt denna korta tid – och så småningom avskedet – bli till ett fint minne att bevara livet ut. Gör det som känns bäst för dig. Föräldrar ångrar inte det de gjorde, men ofta det de aldrig fick chansen att göra. Erfarenhet visar att det hjälper att tala öppet om det som hänt. Att ha en öppen kommunikation och upprätthålla tät kontakt med sina nära kan vara ett stöd.
Här kan du läsa mer om att vara anhörig, eller om att förlora barnbarn.
Någon att dela sorgen med
En del föräldrar känner ett behov att träffa andra i samma situation. Spädbarnsfondens medlemmar kan få hjälp genom att träffa andra medlemmar och utbyta erfarenheter. Förutom spontana möten som sker mellan föräldrar via web och Facebook, har föreningen ett antal medlemmar som är utsedda att leda ideell stödverksamhet. De arbetar självständigt inom sina geografiska distrikt.
Professionell hjälp
Vilken hjälp kvinnokliniken har att erbjuda kan variera. De flesta kan erbjuda samtal och stöd hos kuratorer. En del kvinnokliniker kan även erbjuda samtal hos psykolog. Ett samtal i ett senare skede med de som var närvarande under förlossningen kan också vara en hjälp i bearbetningen, även att få komma tillbaka till rummet där barnet föddes.
Om barnet dör efter förlossningen och kanske vistats på en nyföddhetsavdelning så kan personalen där erbjuda liknande stöd. Även Sjukhuskyrkan har utbildad personal som har möjlighet att erbjuda stödsamtal och annan hjälp. De har dessutom ofta jour dygnet runt.
De flesta som mister ett litet barn går igenom en sorg, som går att klara av med hjälp och stöd av anhöriga och en förstående omgivning. Ibland kan sorg bli komplicerad på grund av olika omständigheter eller tidigare jobbiga erfarenheter i livet. Då är det viktigt att söka professionell hjälp.
Syskon
Om syskon finns till barnet som dog är det viktigt att de får vara delaktiga i det som händer och sker. Många tror felaktigt att man skyddar barn från det som är jobbigt och svårt men det är precis tvärtom. Får de vara med och se sitt syskon kan de på ett mer begripligt sätt förstå varför syskonet inte får komma hem. Deras naturliga frågor är ofta en hjälp för vuxna, de ställer ofta frågor som de vuxna inte vågar ställa.
Det är viktigt att de förbereds inför mötet med sitt döda syskon genom att de får beskrivet hur syskonet ser ut, hur det ser ut i rummet, om syskonet ligger i en säng eller i en liten kista.
Syskon kan också vara delaktiga genom att rita teckningar, lägga ner gosedjur i kistan eller göra andra saker som är viktiga för dem.
Erfarna psykologer inom området uppmuntrar att syskon/barn ska få vara med och se den som dött och även vara med på begravningen.
Men det kan vara klokt att någon annan vuxen än föräldrarna fungerar som en trygghet för barnet under t.ex. begravningen. Även små barn som 1-2-åringar bör få vara med så att de senare i livet får veta att även de räknades med i gemenskapen när man tog farväl.
Det är viktigt att syskonen får känna trygghet i vardagen genom att rutiner behålls och att förskola/skola informeras vad som har hänt. Här kan personal inom sjukvården hjälpa till om man har svårt att klara av detta själv.
