Anhörig

Som anhörig eller vän kan man stå handfallen när man vill hjälpa en förälder/föräldrar som förlorat sitt barn. Det kan kännas svårt att veta hur man kan stötta och hjälpa till, särskilt när man själv också sörjer.

Tidigare tänkte man att det var bäst att varken se eller prata om ett barn som dött i späd ålder. Forskning visar idag på motsatsen. Man välkomnar de anhöriga till sjukhusen för att träffa barnet och ta avsked. Föräldrarnas sorg lindras inte genom att man gömmer undan den. Det finns inte några genvägar genom sorgen, den måste genomlevas – och vi klarar det bäst tillsammans.

Anhörigträffar och stödpersoner

Ta kontakt med oss om du vill få tala med en stödperson som själv är anhörig eller vän och varit med om att ett barn dött. Ibland ordnar vi också träffar för anhöriga.

Vi finns här för dig och svarar så fort vi kan.
Ring eller skicka ett sms till vår stödtelefon: 0706-59 58 88
Mejla oss: stod@spadbarnsfonden.se

Kom ihåg att du också är i sorg

Tveka inte att ta kontakt med vårdcentralen, jourhavande medmänniska eller jourhavande präst om du märker att du krafterna sinar och att du behöver få hjälp med din egen sorg.

Jourhavande medmänniska
Jourhavande präst

Slutet forum för anhöriga

Ansök om medlemskap i vårt slutna forum på Facebook, för anhöriga för att möta andra närstående i samma situation. Ge och få stöd av varandra. En plats att dela sorg och samtidigt ett ställe att stötta varandra.

Spädbarnsfondens slutna forum för anhöriga till dem som mist ett litet barn>> 

Hur kan du ge stöd?

Här har vi sammanställt vad du som vän eller nära anhörig kan tänka på. Råden kommer från våra medlemmar som själva har erfarenhet av att förlora spädbarn.

• Visa att du vet vad som hänt.
  Gå inte förbi med bortvänd blick utan våga stanna upp och se den sörjande i ögonen. Ett vänligt ord, en kram eller klapp på handen säger ofta mer än tusen ord.
• Våga fråga om det som hänt.
  Om den/de drabbade föräldrarna inte vill prata så säger han eller hon till. För föräldern som mist ett barn innebär den första tiden mycket tankar och bearbetande. Det finns då inget värre än upplevelsen av att ingen vågar fråga om barnet eller undviker ämnet. Du kan säga ”vill du berätta om honom/henne?”
• Var beredd att lyssna, lyssna och lyssna ännu lite mer. Att få berätta om vad som hänt om och om igen, hjälper en att ta in det som hänt.
• Ta kontakt även om du inte vet vad du ska säga. Säg exempelvis bara ”Hej, jag ville bara höra av mig.”
• Skicka SMS, skriv brev, eller liknande, visa att du finns där för dem – även om du inte får svar.
• Hälsa på. Ibland kanske det inte passar, den drabbade kan vara ledsen, trött eller bara inte orkar träffa någon. Men det betyder mycket att du visar din omtanke.
• Kom med färdiglagad mat eller fika. Det finns inget som är så jobbigt den första tiden som att försöka planera eller ens tänka på något så ovidkommande i sammanhanget som att laga mat.
• Om det finns syskon i familjen, ställ gärna upp som barnvakt. Ett barn som förlorat ett syskon, kanske inte alltid förstår allt som hänt eller förstår varför förälder/föräldrar är ledsna och orkeslösa. Det kan vara jobbigt att vara ifrån sitt levande barn, om ens bara en kort stund, så fråga vad som kan passa bäst. Kanske komma hem till familjen och leka en stund medan föräldrarna får en stunds vila, hjälpa till med läxor, skjutsa till fritidsaktivitet eller liknande.
• Fråga om du kan hjälpa till med praktiska saker: betala räkningar, gå och handla, laga mat, städa, tvätta, ta hand om husdjur, framkalla bilder, klippa gräs och liknande. För vissa föräldrar i sorg kan det vara helt oöverstigligt att ta sig an de mest vardagliga sysslorna, särskilt om det innebär att ta sig ut bland folk. För andra är det just något konkret ”projekt” eller dagligt uppdrag man behöver. Fråga – din vän eller anhörig kan behöva dig för att komma igång med någonting, och finna kraft i att ni gör det tillsammans.

Så här kan du säga

• Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig?
• Jag tänker på dig, jag ska göra mitt bästa för att förstå hur du känner
• Jag är här om du behöver mig
• Om du vill prata om vad som hände, så lyssnar jag
• Om du vill ha sällskap finns jag här
• Jag bryr mig om hur du har det
• Våga prata om barnet, nämn honom/henne vid namn. Det gäller även fortsatt framåt i tiden, vid födelsedag, namnsdag eller andra minnen som kan knytas till barnet och familjen som mist en familjemedlem.

Fraser du bör undvika

Ibland kan välmenta ord upplevas som kränkande. Några av de fraser du bör undvika är:

• Vilken tur att ni kan få fler barn (att få fler barn ersätter ju inte det barn man saknar).
• Livet går vidare.
• Det var ju tur att ni inte fick med er barnet hem.
• Det finns de som har det värre.
• Ni är unga.
• Det finns en mening med allt.
• Tur att barnet dog nu och inte när det blev äldre.
• Tiden läker alla sår.

En annan viktig aspekt är att inte jämföra sorg. Till exempel: ”Jag vet hur det känns, min farmor/anhörig/hund dog förra året.”

Läs mer om vad stödcirkeln innebär. Var befinner jag mig som anhörig/vän i den? Vänd dig alltid utåt i cirkeln för stöd, aldrig inåt.
Läs mer om stödcirkeln.
Läs mer om syskons sorg.
Läs mer om dubbel sorg.

Vill du ha mer information eller känner dig osäker och vill ha råd, kontakta oss gärna. Du kan mejla till stod@spadbarnsfonden.se